Det vi bygger nu syns i ögonblicken – inte i resultatet

Det blev en tung förlust i siffror, men en insats som vi bär med oss med. Dagens hemmamatch mot Älvsjö AIK slutade 0–3, men den speglar inte det vi såg på planen. För det här var inte en dålig match. Det här var en match där vi stundtals spelade riktigt vacker fotboll, där vi vågade hålla i bollen, där vi försökte, trodde, och tog steg. Men i den här serien straffas varje misstag, det vet vi. Ändå är det just ur de här matcherna vi hämtar vår riktiga styrka.

Första halvlek, trots siffrorna, var långt ifrån ett misslyckande. Vi låg under med tre mål, ja, men vi var där. Närvarande. Spelande. Inte vilsna. Vi visade mod, vi hittade ytor, vi försökte skapa chanser, Vi föll inte samman, vi stod kvar. Att orka göra det i motvind kräver något mer än bara fysik. Det kräver karaktär, och det visade vi redan där.

I pausen samlade vi oss. Huvudtränare Cipan sa det som behövde sägas, enkelt men med kraft:

”Skit i resultatet, gå ut och ha kul, släpp pressen.”

Det var som om något lossnade. Spelarna lyssnade och de svarade med rörelse, med initiativ, med ett självförtroende som vi inte sett tidigare. Det vi fick se i andra halvlek var det vackraste vi presterat sedan vi tog över det här laget. Exat det både jag och Cipan satt och drömde om när vi slipade på våra principer innan vi träffade killarna i December. Fotboll med fantasi, med glädje och med frihet under ansvar. Kanske, med lite mer medvind, hade vi fått ett mål, kanske fler. Men ibland räcker det att se intentionen. Att känna riktningen.

Efter matchen kom en förälder fram till oss ledare. En enkel gest, men orden träffade djupt. Ord vi bär med oss, och som våra spelare, bit för bit, också kommer börja förstå:

”De är bättre än vad de själva tror. När de vågar spela, då är de ett riktigt bra fotbollslag.”

Det där fastnade. För det är just det vi ser, varje vecka. Ett lag med potential. Med värme. Med mod. Vi kommer fortsätta arbeta för att de själva ska börja tro på det vi redan vet, att när de vågar vara sig själva, när de spelar med hjärtat först, då är de något alldeles särskilt.

Det vi bygger just nu syns inte alltid i resultaten. Men det syns i blickarna. I besluten. I hur de reser sig efter ett baklängesmål. I hur de börjar tro, om så bara för några minuter åt gången. Det är där det stora händer, i det lilla.

En ny vecka väntar. Nya träningar, nya möjligheter. En ny match där vi tar med oss allt detta.

Vi är inte färdiga, vi har bara börjat.

Tack för idag. Och tack, från djupet, för allt ert stöd. Vi ses snart igen. ❤️🖤